I Forsa fanns ett gammalt stenhus, gille eller lagmanssäte. Där var inmurad en stor rund stenkula, något som tyckts vara sed vid byggandet av moderkyrkor. Den första stenkyrkan ska vara byggd 904 men dessförinnan fanns en träkyrka som ska ha besökts av själve Ansgar, 830.

I kyrkan i Hudiksvall, länshuvudstad före Gävle fram till 1648, noteras Olof Bromans epitafium, prosten bakom "Glysisvallur" med de 3000 sidiga anteckningarna under ett långt liv.

Hülphers berömmer Sundsvall som varande den vackrast och bäst belägna staden i Norrland. Nolby "kul eller knyl" med sin hvete eller vårdkase drar tills sig hans uppmärksamhet. Han får sig berättat om Dackeholmen som skall inrymma gamla gravdösen.

Längre norrut i Sköns gamla kyrkas järndörr ses lämningar efter pilskott. Det förr varande slottet, säger han, hade innehafts av Erik Knutsson och Fahle Bure men blivit beskjutet av konung Sverker. Murarna var av ansenlig tjocklek och hade tecken efter skottgluggar. Kyrkan hade inte haft andra fönster men nu var sådana upphuggna. Den har varit befäst sedan 1200.

Hülphers beskriver Fahle Bures gravsten varande utan inskription, allenast med några figurer av en arm och två yxor i kors. Fahle Bures födelseby Buresta i närheten genomfors.