I Forsa fanns ett gammalt stenhus, gille eller lagmanssäte. Där var inmurad en stor rund stenkula, något som tyckts vara sed vid byggandet av moderkyrkor. Den första stenkyrkan ska vara byggd 904 men dessförinnan fanns en träkyrka som ska ha besökts av själve Ansgar, 830.
I kyrkan i Hudiksvall, länshuvudstad före Gävle fram till 1648, noteras Olof Bromans epitafium, prosten bakom "Glysisvallur" med de 3000 sidiga anteckningarna under ett långt liv.
Hülphers berömmer Sundsvall som varande den vackrast och bäst belägna staden i Norrland. Nolby "kul eller knyl" med sin hvete eller vårdkase drar tills sig hans uppmärksamhet. Han får sig berättat om Dackeholmen som skall inrymma gamla gravdösen.
Längre norrut i Sköns gamla kyrkas järndörr ses lämningar efter pilskott. Det förr varande slottet, säger han, hade innehafts av Erik Knutsson och Fahle Bure men blivit beskjutet av konung Sverker. Murarna var av ansenlig tjocklek och hade tecken efter skottgluggar. Kyrkan hade inte haft andra fönster men nu var sådana upphuggna. Den har varit befäst sedan 1200.
Hülphers beskriver Fahle Bures gravsten varande utan inskription, allenast med några figurer av en arm och två yxor i kors. Fahle Bures födelseby Buresta i närheten genomfors.
Den 23 juli är ressällskapet uppe i Bureå och där hör Abraham talas om det kloster som "Fale" Bure här haft på en holme vid älvens utlopp i havet. Här föreligger tydligen en sammanblandning med den senare levande Herse Fahlesson Bure, klosterbyggaren. År 1386 ska en träkyrka ha invigts i Skellefteå och 1485 lades grunden till stenkyrkan. Vidare ska år 1554 "en hop ljusstakar som vore komna av gillet eller Bure kloster" använts vid gjutningen av en kyrkklocka.
Hülphers talar här också om försvarsverk av stora hoplagda stenhögar med ingångar i väster och öster. Allmogen anser detta vara jättegravar. I sammanhanget nämns skattgömmor i klapperstensfälten liksom lämningar av Bure slott som kunnat ses 1601. Tydligt referat till Johannes Bureus resa till Kåge och återresa genom Skön och Nolby. Måhända återigen en sammanblandning nu geografisk.
Abraham Hülphers sällar sig med sina dagboksanteckningar till de övriga svenskar som gjort värdefulla iakttagelser om det tidiga svenska samhället, Olaus Magni 1518-19, Johannes Bureus 1600-01 och Carl Linneus 1732.
Sten Rigedahl
Tillbaka till startsidan