Västerlandets vagga



Sammanfattning ur Sture Linnérs "Europas ungtid" med inslag ur Ola Wikanders "Kananeiska myter och legender" och anm. från Herodotos "Historia"/ Sten Rigedahl


Den vanliga konklusionen är att vår civilisation härstammar från Hellas och Rom men det står helt klart att våra föreställningar, samhälleliga eller religiösa har sina källor längre tillbaks än så, nämligen i främre orientens förkulturer. Den stora landvinningen där förutom tidig användning av metaller och husdjur är naturligtvis uppfinningen av skriften, som gör det möjligt för oss att åter möta tankarna hos människor som levde för 5000 år sedan. Med tanke på att våra runstenars naturligt korta budskap är sedan blott 1000 år tillbaka och endast tillgången till kalvskinn och Snorres tankar gav Norge och Island en historia förstår vi nutida svenska historikers stora handikapp. Detta helt frånsett bröderna Weibulls utdömande av muntliga traditioner som i och för sig kortat vår svenska historia med ca 500 år.


Kaanan


Den kananeiska poesin och mytologin blev känd först på 1900-talet då en syrisk bonde träffade på en stenplatta vid Ras Shamra, det gamla Ugarit, 12 km norr om nuvarande staden Latakia. Spår av bosättningar finns här från 6500 f.Kr. Under den sena bronsåldern, 1600-1200 f.Kr., utvecklades Ugarit med sitt läge vid Medelhavet till en blomstrande handelsstad.


Lertavlorna, som hittats, är skrivna på en kilskrift bestående av 30 konsonanttecken. Ordlistor finns mellan sumeriska, akkadiska, ugaritiska och hurritiska. De ger en god inblick i poesi och mytologi runt överguden El, Tjuren, Baal dennes vd, systern, den bloddrypande Anat och "entreprenören" Kothar-Chasis, som är vapentillverkare och byggmästare. Baals kamp och seger över djupens härskare havsguden Yamm och Baals och Anats seger över dödsguden Mot. Gamla testamentet bygger i mycket på samma betraktelsesfär. Baal bodde enligt tron på berget Sapan, som motsvaras av det 1780 meter höga Jabal al-Aqra 15 km norr Ugarit, jfr Jahve och Sion. Ingenting är nytt under solen allra minst de religiösa föreställningarna. Poesin som ljuder från lertavlorna kan vara bedårande:


Ur Baal-cykeln


Låt dina fötter springa till mig


Låt dina ben löpa till mig!


Ty jag har ett meddelande, och jag skall säga dig det,


Ett ord och jag skall upprepa det för dig-


Trädets ord och stenens viskning


Ett mummel mellan Himmel och Jord


Mellan djupen och stjärnorna


Jag förstår den ljungeld som himlen inte känner


Det ord som folket inte känner


Och jordens mängder inte förstår


Kom, och jag ska avslöja det...


Vilken fantastisk uppfinning var inte skrivkonsten, som bär människors tankar och föreställningar till oss genom årtusendena.


Sumer


Det område som vi tidigare kallade Mesopotamien och nu Irak är troligen vaggan för den första civilisationen, dvs stads- och statsbildningar med gemensamma normer. Något senare följer Nilen bäckenet i Egypten, Indusdalen och Gula floden området i Kina. Längst ned i Eufrat och Tigris deltaområden vid utloppen i Persiska viken låg Sumer. De tidigaste invånarna omkring 6000 f. Kr. kallas för ubaider, namnet hör ihop med en viss sorts keramik funnen i stora mängder i just Ubaid, sju km väster om Ur. Spår av deras kultur finns från Medelhavet i väster till Zagrosbergen i öst och Kaspiska Havet i norr. De talade inte ett semitiskt språk. Den sista av de s.k. förhistoriska skedena i den kultur som inflyttade semiter från norr och väster bildade med dessa ubaider var Urukperioden efter staden Uruk, Erech i GT, vars femte kung var den omskrivne Gilgamesh 2800 f Kr.


Gilgamesheposet är källan till mycket av innehållet i GT, som handlar om människans tillkomst, syndafallet och den stora floden. Syndaflodsberättelsen är ännu äldre nämligen från Adrahasis "den ovanligt vises" epos, där A motsvarar Noa. Berättelsen om den stora översvämningen finns hos flera folk. Uppgiften om att Eva bildats av ett revben från Adam har troligen sin grund i en felöversättning från sumeriskan till hebreiskan. Nin-ti kan tolkas endera som revbensgudinnan eller den livgivande gudinnan (onekligen en viss skillnad). Även Strindberg ansåg som bekant kilskrift vara mycket svår.


Tempel av ansenliga dimensioner byggdes, bevattningssystem anlades. Konst, arkitektur, skrivkonst, utbildning och kommunikation utvecklades. Kilskriften utvecklades över siffror och piktogram till stavelsetecken. 2000 år före Sapfo skrivs intensiv kärlekslyrik.

 

För den vilda tjurens skull badade jag

 

Jag badade för herden Dumuzis skull


Med välluktande oljor parfymerade jag min kropp


Min mun målade jag med välluktande ambra


Mina ögon målade jag med kol


Han rättade sina sköna händer efter mitt sköte.

 

Kanske bäst att vi stannar där.


Akkaderna i norr tog över makten 2300 - 2100. Deras kung Sargon lär (likt Romulus och Remus) varit son till en prästinna med okänd fader och satts ut i floden (i detta fall Eufrat) för att gå mot okända öden. I båda fallen gav de upphov till dåtida "världsvälden". Sumeriskan överlevde länge som ett sorts "diplomatspråk".


I dessa yttersta tider har en försumerisk kultur upptäckts vid floden Halil i södra Iran. Staden, som håller på att utgrävas, kan ha en 10 000- årig historia, ha haft stor produktion av konstföremål med invånare som behärskat skrivkonsten och idkat intensiv handel. Kanske den sägenomspunna men glömda staden Aratta.


Babylonien


Ur och Sumer gick under ca år 2000 f.Kr. och babylonierna tog över makten. Tidsaspekten är mellan år 2000 - 537 f Kr. Deras mest berömde kung var onekligen Hammurabi, 1792 - 1750. Hans lagar kom att stå som förebild för såväl hellensk, romersk och islamsk lagstiftning. Stora framsteg gjordes under denna period speciellt när det gäller matematik och astronomi. Positionssystemet med 60 som grundtal kom till och den s.k. Pythagoras sats kom i själva verket till 1000 år före honom. Cirkeln delades i 360 och timmen i 60 minuter osv.


Flera andra folkslag spelar betydande roller under denna period som hettiterna, ett erövrarfolk från norr, som lär ha varit vagnburna, kassiterna bra diktare, hurriterna (med världens äldsta notskrift) frygierna och lydierna med den av Herodotos omskrivne rätt rike kung Kroisos (som bekant finns krösusar fortfarande). Dessutom började lydierna prägla mynt. Lydien intogs 546 av persern Kyros. Enligt Herodotos skulle Kroisus bli bränd på bål av Kyros men när lågorna tog fart tänkte Kroisos på vad Solon sagt till honom, att man inte skulle yttra sig om en mans öde förrän man sett hans slut. En störtskur och Kyros samvete lär ha räddat honom.


Under det nya babyloniska kaldeiska väldet 626 - 539 blomstrade åter Babylon. Där fanns Etemenanki den 90 m höga zikkurat, som stått som förebild för berättelsen om Babels torn. Den som vill se en rekonstruktion av en liten del av det väldiga Babylon som täckte 850 hektar kan bl.a. se den 14 m höga Ishtarporten i forna Östberlin (Vorderasiatisches Museum). Idag har p.g.a. amerikanska invasionstrupper och passivitet det världshistoriska kulturarvet från museer och fyndplatser till stor del förötts och skingrats. Nebudkadnesar II erövrade bl.a. Jerusalem 597 och många judar deporterades men exilen, den babyloniska fångenskapen blev inte så hård som nationalisterna ville påstå. Många blev förmögna köpmän. (Hesekiels klagovisor)


612 krossade babylonierna med sina allierade det assyriska riket och 539 föll Babylon efter ett lömskt anfall av perserna under kung Kyros. Det persiska "världsväldet" skapades. Det skulle dröja till 600-talet e.Kr. innan semiter åter tog över makten i området.


Assyrien


Parallellt tidsmässigt 2000 - 612 existerar det assyriska "världs"riket, som numera reducerats till ett fotbollslag i superettan. Assur 10 mil söder om Mosul växte sig allt starkare och tillhörande jordbruksområden kom att ge möjlighet att underhålla den otroligt effektiva krigsmaskin, som assyrierna skapade och som gick fram med utomordentlig grymhet, oöverträffad intill våra dagar. Att underkuva smärre städer, massakrera invånarna och förvandla alltsammans till ett jättelikt utomhuskrematorium var inte helt ovanligt. Etnisk rensning var lätt att utföra på öbor. Bland personliga straff för frihetsälskare var stympning i form av att utskjutande kroppsdelar såsom öron, näsa och penis skars av inte så ovanligt liksom ofrivillig "hudömsning". Hundarna hade mycket att tugga på i dessa tider. Vid början av 600-talet behärskade assyrierna t.o.m. Egypten och senare Elam i öster.


Assurbanipal I:s bibliotek innehöll 1 500 titlar, vilket tyder på läsintresse. British Museum har ett 30 000 tal bevarade kilskriftstavlor Sinne för excesser fanns också. En av kungarna Assurbanipal II, som levde under 800-talets första hälft, hade ett mindre invigningsparty vid ett palatsbygge. Enligt de bevarade kungliga annalerna var gästernas antal 69 574 personer, som slukade 2200 oxar och 16 000 får förutom en del skogsvilt.


734 erövrades det nordisraelska riket och en av de första etniska rensningarna vidtog, sydriket blev lydstaten Juda.


612 var det assyriska rikets ödesår. Babylonier och meder anföll. Nineve förstördes och befolkningen massakrerades. Assyrien var dött, "saknat av ingen", säger Nahum i GT. Om det efter ett år i Allsvenskan är saknat i svensk fotboll förmäler inte historien.


Skyterna


Skyterna troligen en indoeuropeisk stam utan byggnader eller monument skildras av Herodotos som ett oerhört rörligt folk "bosatt" på hästryggen. De hade inga fasta städer eller borgar utan förflyttade sig helt enkelt till strid eller undan strid beroende på fiendens styrkeförhållanden. Deras uppmarschområden var norr om Mindre Asien hitom Ural. Skyterna pressade mederna under 28 år och besegrade dem varefter vägen mot Egypten stod öppen men de föredrog att stanna i Palestina efter att enligt Herodotos ha mutats med rikliga gåvor av en egyptisk kung. Kanske blev längtan hem till familjelivet alltför stor. Med tanke på att umbäranden och strapatser knappast förlängt den redan låga medelåldern måste detta ha varit en här av skäggiga och långhåriga gubbar. Alltnog hade kvinnorna under tiden använt sig i förökande syfte av sina manliga slavar och lyckats så väl med detta att de hemvändande åldrande krigarna möttes av en här av dessa nya skyter som hindrade deras hemkomst. Efter detta delades folket i kungliga skyter och de skyter som avlats av slavarna. De förra ansåg de senare vara deras slavar. Skyterna ansåg enligt Herodotos Zeus, som de kallade Papa, vara överguden gift med Jorden. Offerdjuren ströps och kokades sedan i sina egna magar på en eld av de renskrapade benen. Badade gjorde man inte i vatten som redan kunde vara en bristvara utan i ett ångbad orsakat av kamfer, som kastades över glödande stenar. Tala om naturahushållning och miljömedvetenhet, ff. anm. Spåmän som spådde fel hade det inte lätt. I bästa fall stoppades de ned i rislastade kärror, som tändes på medan dragarna satte av i sken. Teknikerna i övrigt att använda sig av krigsfångar varierade. Var 100 fånge brukade offras till Ares, symboliserad av en i marken nedstucken sabel. Detta betydde att de spetsades. Huvudskålen sågades av vid ögonbrynen på fiender eller f.d. vänner och kunde med fördel användas som dryckesbägare. Sedvänjan fanns kvar ännu hos Djingis Khan på 1200-talet e. Kr. Djingis hedrade sin besegrade morbroder med att försilvra denna lämning av honom och dricka segerskålen därur. Onekligen en ära som morbrodern om möjligt förmodligen hade avböjt. Fallna fiender skalperades. Testen användes som handduk. Handen flåddes och användes som pilkoger med naglarna som lock. Hela fiendehudar kunde också tillvaratas. Förfarandet, dvs tillvaratagande av människodelar i "industrin", i andra varianter har som bekant i senare tid använts av germanerna under Hitler.


Persern Dareios gick över Bosporen på en flottbro och fortsatte över Donau med samma metod för att söka strid med skyterna men dessa vek ständigt undan och drog perserna allt längre från deras basområde. Till slut lyckades perserna med nöd och näppe ta sig tillbaka över samma flottbro som de kommit. Märkligt nog har dessa skyter, som befanns sig på en mycket låg bildningsnivå om någon och t.o.m. använde sig av rituell kannibalism, enligt de fynd som gjorts tyckts vara eller i sin tjänst ha haft mycket duktiga hantverkare. Onekligen en av de märkligaste kulturerna med samma levnadssätt som de som österifrån kommande senare invaderare, som drabbade Asien och Europa under hunnerstormens Attila och mongolernas Djingis Khan. Herodotos talar också om en stam kallad massageter med samma sedvänjor som skyterna. Massageternas drottning besegrade persern Kyros och stoppade hans huvud i en säck av blod, så att han skulle få dricka sig mätt av den vara, som han så hett törstat efter. Enligt Herodotos ska dessutom dessa kämpar till vardags ha hedrat sina gamla med att koka dem och äta upp dem. Onekligen en åldringsvård som inte kräver någon skattehöjning.


Etrurien


Någonstans i alla de krig mellan städer och stater som sker under 2000 år och fortsätter denna dag passar slaget om Troja in. Fastän det blir bekymmer att få kronologin att stämma eftersom slaget förmodligen stod ungefär 1200 f.Kr. Roms grundläggning skedde dock enligt Livius litet senare nämligen 753 f.Kr.


Heinrich Schlieman som i slutet av 1800-talet bokstavligen med Iliaden i sin hand gjorde de första framgångsrika utgrävningarna vid Troja och hans efterträdare kunde konstatera, att det funnits åtminstone nio lager av "städer" under fyra årtusenden, som kunde göra anspråk på att kallas Troja. Det strategiska läget var utmärkt och Caesar lär före de tolv dolkstygnen t.o.m. ha haft tanken att lägga sitt rikes nya huvudstad där. I konst och sägen är det Aeneas som med sin far på ryggen och sin son vid handen flyr från det brinnande Troja (skildrat av t.ex. Francois Nomé, barockens främste målare) med några av sina män över haven till drottning Dido av Karthago och sedan vidare norrut och blir ("det nya Trojas") dvs Roms grundare. Vergilius har beskrivit detta livfullt i sitt mästerverk "Aeneiden". Caesars adoptivson Augustus var initiativtagaren till eposet och vistades själv en längre tid i Troja och inbjöd Virgilius dit. Han avbildade också sig själv tillsammans med Aeneas på mynt. Också Konstantin den store 300 år senare hade planer på att göra Troja till "världens" huvudstad. Väldigt många härskare och härförare har velat finna sig härstamma från Troja och vara släkt med Aeneas. Vid kyrkomöte i Basel 1434 påstod biskop Nils Ragnvardsson att en gotisk kung blev svåger till Priamos och därmed skulle Sverige och svenskarna ligga bra till i konkurrensen. Att en del goter rumsterat i trakterna kan man utan vidare se på alla blonda kvinnliga deltagare från Grekland till Turkiet, och Ukraina däremellan, i Europa schlagertävlingen. Stranden är senast omtalad under första världskriget, då slaget vid Gallipoli skördade en halv miljon soldaters liv. Därmed kan man också säga att det moderna Turkiet under Atatürk, som var med vid Gallipoli föddes.


Hur som helst så levde Aeneas efterkommande gott i Podalen och Toscanaområdet med Elba och Sardinien därutanför. Fantastiskt rika jordbruksområden, inklusive rik tillgång på metaller. De skapade också en framgångsrik militär styrka. En välrustad piratflotta, som behärskade Tyrenska sjön gav goda inkomstmöjligheter. Kort och gott kan sägas att allt för gott leverne hos den tidigare befokningen, där bl.a. de unga gossarna användes till andra ändamål än vapenlek blev Etruriens fall. Gästerna på partyn i den varma Toscana kvällens överflöd var gärna nakna och scenerna skulle t.o.m. av våra dagars lätt omtumlade såpglada publik anses skabrösa. Vällevnaden skapade inte den hårdhet som romarna exekverade i med sin allmänna värnplikts fältövningar. Tyvärr är etruskernas efterlämnade skrifter mycket kortfattade. Claudius tjugo böcker om etruskerna är borta men arkeologerna har kunnat öka våra kunskaper om deras kultur väsentligt. Bland dessa arkeologer återfanns vår gamle kung Gustav VI Adolf. Runt 270 lydde hela Etrurien under romarna, senare kom galler att invadera den nordligaste delen av 12-stats förbundet. Ett par av de etruskiska härskarna, varav den ene erövrade Rom, gick under det svenskklingande namnet Lars, som troligtvis är betydligt längre använt på etruskisk mark än vår.


Mykene och Kreta.


Artur Evans blev som arkeolog och kartläggare av den minoiska kulturen på Kreta minst lika berömd som Heinrich Schlieman på sin Mindre asiatiska kant. Än i denna dag kan turisten se hans återuppbyggda exempel på de minoiska palatsen i Knossos. Hans romantiserade bild var ett 1000 - åra fredsrike med den vise domaren Minos i centrum, som han framstår i Homeros berättelser. Berättelsen om Europas födelse är anslående, då Zeus i skepnaden av en vit tjur tar flickan Europa på sin rygg och simmar från det feniciska fastlandet över till Kreta och med henne bl.a. får sonen Minos som i sin tur får dottern Ariadne (flickan med den omtalade tråden som leder ut ur labyrinten) med solens dotter, Parsifae. Parsifae förälskar sig tyvärr i en vacker tjur och den mångkunnige uppfinnaren Daidalos konstruerar en ko av trä åt henne som hon kan krypa in i och därmed locka tjuren till avsett "tjureri". Avkomman blir lorditypen Minotaurus, som kom att dödas av den utsände hellenen Theseus. Daidalos flyr från det fängelse, som blir straffet för hemslöjden och flyger med sin son Ikaros från klippan i en fågellik konstruktion. Dock misslyckas den äventyrlige sonen med höjdrodret och störtar själv lik ned i det hav som alltsedan dess bär hans namn.


Den minoiska kulturen, som troligen blomstrade som bäst halvannat årtusende f.Kr., antogs vara fredlig p.g. av saknaden av befästningar runt palatsen. Minoerna skulle tack vare att de behärskade haven ha klarat sig gott mot fiender ändå. Slutet kom troligtvis p.g. av en enorm jordbävning med åtföljande tsunami (kanske samtidigt med att Mose tog de sina torrskodda genom Röda Havet).


Förhållandet mellan den minoiska och den fastlandsbaserade kulturen i och runt Mykene på det Peloponnesiska fastlandet kommer troligen att diskuteras mycket länge. Kung Agamemnon återkom som bekant snabbt till sitt kungarike bara för att bli mördad och Orestes tog hämnd för detta fadersmord både på älskaren och modern. Odysseus däremot kom på villovägar och blev borta i tio år men var en smula mer misstänksam och på sin vakt vid hemkomsten. Märkliga är ändå Homerossagornas fantastiska vägledning till den hellensk/orientaliska kulturens och därmed vår kulturs vagga.

 

 

 

<< Tillbaka till Gruvan

 

<< Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © 2009 FaleBure.se

 

Mail:   webbansvarig(at)falebure.se

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

 

Biografier 

 

Lättläst

 

Gruvan

 

Press

 

 

            Länkar            

 

► Norra Berget i

    Sundsvall

                                 Sundsvalls kommun

 

Medelpadsakademin

 

Svensk historia

 

Bureå hembygdsför-

    ening

 

Medelpads   

   forminnesförening

 

Free counter and web stats