Urkunder(de scannade originalen läggs upp så snart de är färdiga)

Skön socken

 

”Siön moderkyrka

 

Vid havsfjärden belägen. Kyrkan var fordom anlagd till skans av den

namnkunnige Fahle i Byrestad.

”Relation 14/10 1737 av Claes Sandel Maland.

 

Så inleds de anteckningar, som av Karin Westin och Rolf Bengtsson så

förtjänstfullt återfunnits i vårt Sundsvalls museums arkiv. De ger

1700-talets syn på sägnerna om Fale Bure.

”De sägner som finns nedlagda i folksjälen och aldrig kan dö.”/ Sten

Rigedahl.

 

Sköns kyrka säges orätt av Hülphers ha haft två torn på var ända. Två

tillbyggnader finnas, smalare än kyrkan själv. Dessa tillbyggnader är en 4 aln vardera och Hülphers har missuppfattat den anvisning som han fått, nämligen att det varit 2 torn på kyrkan, ett på vardera änden. Tornen förråda en annan avsikt än själva den ursprungliga huvudbyggnaden, vilken med sina höga väl lagda murar väcker förvåning. Fönstren i nedre etagen kunna vara senare upphuggna och äro det troligen, men ovanför det egentliga valvet är en fönsterrad med tre lufter på söder och 2 på norra sidan. Om man jämför detta hus med de äldsta i Visby sedan bägge tornen och valvet är bortresonerade, så röjes en beundransvärd likhet; själva fönsteröppningarnas form är lika med dessas och istället för karmar är väl gjorda stenkanter (se Borby). Att kyrkan varit inredd till gudstjänst redan i medeltiden röjes därav, att där kalken bortfallit finnes sköna partier av gamla alfreskomålningar.

(Ekdahl: Reseberättelser 1833).

 

Skön socken

 

”Kyrkan är i avseende till dess särpräglade byggnadssätt den märkligaste på orten. Dess tjocka murar utvisar ännu, att hon fordom tjänat till försvarsverk, liksom dess små fönstergluggar, vilka dock till en del senare blivit upphuggna. En med koppar beslagen dörr har även märken efter pilars våldsamhet förutom andra tydliga vedermödor. Här voro ock två torn på vardera änden, som i senare tider blivit nedtagna tillika med ett befintligt vapenhus, under vars dörr legat en runsten... förutom en mycket gammal klocka samt lämningar av någon forn kapellsbyggnad, finns inget mer märkvärdigt än Fale Bures grav här på kyrkogården belägen, täkt med en 4 ½ aln lång och 2 ¼ aln bred liksten, som visar dess uthuggna vapen av en människoarm med två bilor och några oläsliga bokstäver. Att Fale Bure, som föddes i 13:e seklet och varit en namnkunnig Herse, eller guvernör över Norrland, haft sin boning på denna ort och i detta slott, som då kallades Buresholm, är en berättelse från forntiden. Om detta varit kyrka är något osäkert, ehuru biskop Rhyzelius i Sv.och Göth. munita p. 34 håller detta före.

Sannolikt är att Fale Bure varit född här och på denna egendom i denna

socken, samt kyrkan då utgjort dess fästning. Några platser behålla ännu minnet av honom, särdeles Birsta nu Birsta byn, där socknens länsman Borg äger sitt hemman.Dessutom finns på flera ställen i Norrland ställen med Bure namnet. Från historien är bekant, hur konung Erik X, som också hette Knutsson, på grund av att Sverker II ville mörda konung Knuts barn 1205, måste bege sig på flykt från Älgarås i Västergötland mot öster, samt här av Fale den unge blivit frälst och omsider med de norske och norrlänningars hjälp 1208 kröntes i Sverkers ställe.Vidare härom kan läsas i Niclas Casströms Dissertatio de utriusque Falonis Bure meritis in Patriam, Upsala 1746. Denne Fale Bure fick sedan av konung Eric år 1212 i förläning hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland.Såsom märkvärdigheter för denna socken kunna nämnas flera ättehögar, särdeles vid Alnösundet och på byarnas ägor. Birstaberget hade vårdkase men den är nu nedfallen.

(Hülphers Medelpad 1771 (1910) s 79 ff.)

 

Skön socken

 

Kummel finns talrikt på höjderna, t.ex i Vapelskogen (ett 15-tal) s.ö. om Fäbostrand, Kumo (ett med hällkista) Tjuvholmen, i Västland m.fl.

Järnåldershögar finns flerstädes såsom vid Berge, Birsta (13 undersökta med fynd från järnålder), Hillsta, Hugsta, Härsta, Högom, Knölsta, Nederkorsta, Ljusta, Maland, Römsta, Näs, Tunom (ett 20-tal), Västland (flera undersökta) samt vid Öråker (ett 15-tal). 2 runstenar äro antecknade vid kyrkan.”

(Sjögren: Sverige V, 1935, sid 388).

 

” Skiön d. 27 nov. Refererades allenast att Fahle eller Falo hin unge, om vilken Joh. Magni (Magnus) talar uthi konung Ericks den Helges historia, skall i Skiön haft sitt slott och grift, på griften hans vapen att se av 2 bilor i kors, vilket ock nu sigillum paroeciae är”.

(Eric Teets rannsakningsprotokoll 29/10 1684, Runa I s. 17.

 

Not 1. ”Fale Bures grav på Sköns kyrkogård är täckt med en 4 ½ alnar lång samt 2 ¼ alnar bred sten, på vilken förekommer, jämte den anmärkta

ristningen, några oläsliga bokstäver. Bure menas hava i denna ort haft sitt slott, Buresholm kallat. Birisholm i Nordlanden nämns i ett brev av 1398. Eljest förmärks att Bure av sitt slott gjort en kyrka, nämligen Sjön, vilken sägs fordom varit omgiven av vatten.” (Runa I, sid 22)

” Sjöns kyrka är här i orten den märkvärdigaste, vilken tidigare ska ha

varit ett slott, som tillhört Burarna, med stora skottgluggar å alla sidor. Detta slott kallas av Hwitfeldt Byrisholm och har av Fale Bure blivit förvandlat till kyrka. Han ligger begraven här på kyrkogården och graven är täckt med en 4 ½ alnar lång och 2 ¼ alnar bred liksten, varpå dess vapen är uthugget: en arm med två bilor. Att Fale Bure frälste prins Erik (sedermera konung Erik X) under konung Sverker II:s mordiska hand är från historien bekant.”

(E. Tuneld: Geografie, 1794, III, s. 93.)

 

Sviogöth, munita, sid 34.

 

”Burestad. Ett gammalt slott i norra Medelpad och Skiön-socken, varpå uti början av det trettonde seklet residerade eller bodde Fale hin Unge, hövitsman eller guvernör över Norrländerna.Om denne herre berättas att han gjort en kyrka av detta slott som än idag heter Skiön, vid vilken denne tappre Bureus grav ännu finns, betäckt med en sten. Såvida denna berättelse är sann, vilket kyrkans belägenhet bestyrker, tycks man ha anledning att tro att detta Burestad varit herr Fahles ärftliga slott, annars hade det inte stått i hans makt att förvandla den till en kyrka. Och om detta varit hans ärftliga så finns det anledning att tro att på detta slott har också bott herr Fahles far Herse, hans farfar Fale hin Gamle och andra äldre Burar flera generationer tillbaka, som alla här norrut varit ansedda män. Man kunde lätt komma på tanken att detta slott långt tillbaka och sedan hedenhös

varit säte för enskilda konungar över Hälsingeriket som sträckte sig vida överNorrland och då hetat Skiönsborg.När det sedan kommit under Upsala konungen har det blivit upplåtet eller donerat till Burar, som benämnt det Burestad eller Byrestad. Uti ett riksråde brev, daterat in castro Almersteg (måtte varit Almers Stäke) anno 1398 erastino Dionysii, nämnes slottet Birisholm, beläget i Norrlanden. Om det varit Byrestad kan jag inte begripa vad Birisholm varit för ett slott på den tiden, när kung Erik av Pommern regerade. Det får någon klargöra, som har tillräcklig kunskap om Norrländerna.

(En sammanblandning kan här vara för handen mellan Styresholm i Ångermanland och Byrestad i Medelpad ff.anm.)

 

Sköns socken, Birsta.

 

”För trakten norr om Sundsvall förekommer en uppgift eller snarare en

litterär konstruktion om en borg eller ett slott i Birsta, som utgjort Fale hin Unges ”ärftliga slott” för att tala med Rhyzelius (p 34). Här finns emellertid icke något spår av en medeltida anläggning, som man alltså skulle vänta, men väl en uppgift om något som kanske tyder på förekomsten av en bygdeborg. En uppgift från 1848 (brev från pastor Backlund till ra B.E. Hildebrand, i ATA) säger nämligen, att på Birstaberget finns en stensättning liknande lämningar efter en skans." (H.m.).(Här talas tydligen om helt skilda ting! ff.anm.)

 

Sköns s:n, Birsta.

 

”Nedanför byn finns ett gravfält med steniga högar. Flera är förstörda, men tretton, av vilka den störste är 170 fot i omkrets, är kvar. Då en hög för några år sedan utgrävdes, fann man i den en spjutspets, 2 knivar, en mejsel, holkyxa, en vanlig ullsax, en pilspets, allt av järn samt ett bryne (eller eldsten). Pilspetsen och brynet räddades av herr Sidenbladh och är av honom lämnade till stadens samlingar.

Pilspetsen har rund, nederst tillspetsad tånge. Själva bladet är tvåeggat och skadat. Den ena eggen, vars nedre del är bevarad, har där tvenne små hullingar, den ena över den andre. Brynet av kvarts har oval form och är något kupigt på undersidan, 4,2 dec.tum långt, 1, 2 dec. tum brett samt har en runt hela kanten gående ränna och på översidan en ganska djup genom nötning uppkommen fåra, jämte andra mindre vid sidorna. Brynet blev, då det hittades, slaget itu.”

(Hildebrand i Ant,Tidskr. II, s. 247, nr 9.)

 

I den västligaste änden av Västland funnos åtminstone 4 utgrävda högar just vid gränsen till Birsta bys ägor och tillsammans med de nedanför östligaste änden av Birsta by liggande högarna bildande ett tydligen sammanhängande gravfält. I nämnda del av Birsta by funnos åtminstone sex mer eller mindre tydliga gravhögar, men endast två av dem var orubbade. I dessa företogs grävning:

NR 1 i södra kanten av vägen mellan Västland och Birsta, stengärdsgård i höger kant, så att hälften av högen låg i vardera byn. Markägare Margareta Höglin. Omkrets 32 steg. Stenig med jordfyllnad. I botten kollager med brända ben.

Nr 2 några famnar söder om nr 1 på åkern lika stor hög på samma ägares mark. Kollager i botten med brända ben.

Fynd.

1) sju bronspärlor av spirallagda flata trådar med spetsiga ändar.

pärla av grön glasfluss.

bitar av rödbränd lera.

Övre delen av lårbenet av hare? Bland de brända benen och obränt.

(Adlerz i Mbl. 1898, s 194.)

 

”450 à 700 alnar öster från Birstad (Burestad) finnas 7 höga

40 alnar i diameter, 5 alnar hög, utgrävd i mitten.

35 aln. d. - 5 aln. h.

27 aln. d. - 4 ½ aln.h.

40 aln. d. - 5 aln. h.

23 aln. d. - 3 ½ aln.h.

6 och 7: 14 aln .i d. 1 aln. h.

400 alnar s. dito finns en hög 27 alnar i diam, 4 aln. hög – utmed

landsvägen. N.B alla dessa högar bestå av sten och jord tillsammans.

Konceptet har dessutom: ”I bef. Borgs gård finnas ruiner utav den förmodade

Bureborgen i backe näravid.

(Ekdahl: Reseberättelser 1833)

 

”Burestad (Birsta)

nedom byn är steniga högar.

100 f, 3 f. utgrävda

lämningar av en större hög

100 f. - avgrävd

65 f. lämningar

130 f. 5 f. afgrävd och i övrigt skadad

170 f. 5 f. grävd och risig,

110 f. 5 f. Avgrävd och i övrigt skadad, blott stengrav.

55 f. 2 f. Skadad

65 f. 2 ½ f. skadad

65 f. 1 ½ f. avgrävd

50 f. 1 f. avgrävd

lämningar av en större hög.

lämningar av en mindre hög.

Flera har funnits. Vid utgrävning för några år sedan av en av dessa

anträffades 1 spjut, 2 knivar, 1 huggmejsel (stålad), 1 sax (vanlig ullsax)

1 pilspets med hullingar (avbruten) allt av järn och en avlång sten med fals runt kanten (bröts av vid grävningen). Pilspetsen och (bryn)stenen

överlämnas nu till Akademien”. (som sagt ff. anm.)

(Sidenbladh i A.F.A 1868).

 

 

Mail:   webbansvarig(at)falebure.se