Saxonis Grammatici Historia Danica


Översättning till danskan av Dr. Fr. Winkel Horn


Översättning, sammanfattning och kommentar Sten Rigedahl


Stora män och kvinnor blir sagor och kunde åtminstone förr bli till gudar. I den katolska världen finns fortfarande chansen att bli helgonförklarad för att inte tala om pop- liksom sportvärldens "odödlighet". Saxo Grammaticus, som skrivit krönikan om Danmarks tillkomst, har själv förvandlats till närmast en sagogestalt. Ingen vet vem han egentligen var men det troliga är naturligtvis att han var en klerk under ärkebiskop Absalons, 1128-1201, tid. Verket är inalles 16 böcker (avdelningar) och en fjärdedel av den fjortonde boken handlar om Absalon. Absalon som hade säte i Lund är ju som bekant mannen som grundade Köpenhamn och förde ett hårt välde i Skåne. Absalon och kung Valdemar den store var av samma släkt, Hvide, och fungerade som ett storpolitiskt radarpar.


Saxo startar sin krönika med att berätta om Dan och Angel. Dan skulle vara den som gett namn åt danskarna. Angel, som förflyttade sig västerut, åt engländarna. Den anglosaxiske munken Bedas, ca 672-735, "Det engelska folket kyrkohistoria" har troligen varit en av Saxos källor. Danmarks, Norges och Sveriges historia är i dessa tider hårt sammanlänkade. Det rör sig om vår Erik X Knutssons dagar och dessförinnan. Pilten som räddades av Fale Bure till dennes slott i Burestad (Birsta) i nuvarande Sundsvall.


<


Saxos prosa är utomordentligt livfull och innehållet är fullt av äkta drama. Berättelserna är fulla av blodshämnd och brodermord. List och sejd, trolldom och spåkonst. Kämpadater och skändligheter. Kvinnorna i de härskande ätterna beskrivs som starka medspelare i detta annars av män dominerade samhälle. Shakespeare har använt den tredje boken som förlaga till sitt fantastiska skådespel Hamlet.


En av de krigslister, i de ständigt återkommande striderna mellan daner, sachsare, svenskar, norrmän, engelsmän, skottar, holländare, kurländare och ryssar som tillgrips, var att resa upp de döda från gårdagens slag och staga upp dem med störar så att hären ser intakt ut. Jämför El Cid i slutstriden mot morerna vid Spaniens frigörelse 1492, som veterligt är den ende härföraren som segrat efter sin död. Exempel på andra krigslister mot belägrade städer var att fånga svalor och låta dem flyga hem till sina nästen med brinnande svampar fästa på sina vingar eller att låtsas som kungen var död och belägringen getts upp, bara för att anfalla igen när fienden inte längre var vaksam. Adils, svensk kung, som sägs ligga i en av Uppsala högar, anfaller Danmark två gånger. Han vinner seger vid den första raiden då en dansk Jarl dödas och lider nederlag vid den andra raiden. Sönerna till jarlen hämnas sin fars död och söker upp, utmanar och dödar Adils hemma i dennes hemland.


Hunnerna var som bekant ett folk, som förflyttat sig från Kina under lång tid, närmare bestämt i fyrahundra år. Attila, deras kung på 400-talet, anföll men erövrade inte Konstantinopel år 443 e. Kr. och går sedan över Donau. Han stoppas av västgoterna och romaren Aetius på de katalauniska fälten i Gallien 451. "Guds gissel" som Attila kallades anfaller 452 Rom men stoppas av brist på proviant i det av missväxt drabbade romarväldet. Frode III kämpade mot hunnerna i Ryssland och kampen beskrivs så att floderna var så fulla av lik att de döda bildade broar som gick att gå över. Kung Frodes rike omfattade i öst Ryssland och nådde i väst Rhen. I femte boken berättas om kung Frode III, att han äktar en hunner prinsessa. Äktenskap mellan stridande parter befäste freden. I norr behärskade norrmän och danskar Jämtland, Hälsingland och Järnbärarland (Bergslagen), Västerbotten och de båda lapplanden, Öland och Estland. Svitjod (svearnas land), Värmland och Hälsingland fick Frodes väpnare Erik och därmed "Sverige" en av sina första kungar med Erik namnet. Den förste Erik var som bekant enligt Johannes Magni Noaks sonson kallad Berik. Detta var före Darwin, så mänsklighetens historia var inte så lång. Bjarmaland med sin handel med skinn och valrossbetar var det långt österut belägna dåvarande Finland. Frodes idé var att utbreda freden med hjälp av krig, en modern tanke.


Saxo fortsätter sina bloddrypande berättelser om den värld som var vikingarnas. En värld där list paras med övermänskligt mod och där ättens ära hålls i helgd. Trolldom, siare och hemska vidunder finns som fakta i folkets själ. Klasskillnaderna mellan bonde, träl och herre är gigantiska. Terror på olika plan är inget nytt begrepp i maktkampen människor och länder emellan.


Gigantisk är också Starkodder, en nordisk Herkules och legoknekt med enorma kroppskrafter men också en bard som kunde galdra visor med en inneboende kraft. Starkodder hade av Odin inte bara förlänats björnens styrka utan också tre mäns livstid. Han sades vara född österut i Estland och skulle vara av jättesläkt och rustad med sex fingrar på var hand. I Norge dödade han efter lottens bud kung Vikar för att stormarna på hav och fjäll skulle lägga sig. Kung Ola i Danmark dödades för pengars skull. Starkodder deltog också i danskarnas härjningar långt inne i Ryssland. Enligt Saxo vistades han i Sverige i sju år och våra sagor berättar om honom att han räddade ett drottningfölje undan rövare och att han på ålderns höst bad sin väpnare slå honom ihjäl, kanske var det åskans Tor som verkställde. Enligt Saxo köper sig Starkodder sin egen dråpare med samma sold som han själv fick för kungamordet. Starkodders grav ligger som är allom bekant i Wattjom i Medelpad i Sveriges nordligaste skeppssättning. Enligt häradshövding Erich Teet var han bosatt på Alnön. Här en vers av kämpen:


"Jag som städse striden sökte, skall i fred jag fara hädan? Signa under sotad ås sårlös dö i sänghalmen?


Sagan om Ragnar Lodbrok som på Irland kastas i ormgropen av den engelske kungen Ella är välbekant. Hans ord hörs genom århundradena:


"Om grisarna visste vad den gamle galten lider skulle de stäva till strid och anfalla stian".


Hans söner Ivar, Sigurd och Björn gjorde så, hämnades fadern och besegrade Ella och ristade en "blodörn" på dennes rygg (fläkte upp revbenen och strödde salt i).


Harald Blåtand är väl t.o.m. betrodd av svenska historiker som historisk, trots att han slutade med en pil i baken när han gjorde sitt tarv. Pilskytten var Toke, en av hans f.d. väpnare som stått modell för Wilhelm Tell med son och äpple.


Drottning Thyra kan exemplifiera sköldmörnas anda, när hon startar byggandet av Danavirke, en befästningsvall från Slesvig till Västerhavet. I förbigående berättas om en norsk kung Håkon, som offrar sina söner för att få krigslycka mot danskarna, trots att han knappast läst om Abraham och Isak. Historierna som sedan fortsätter med Sven Tveskägg, vars illistighet lurar Olav Tryggvasson, den norske kungen med bågskytten Ejnar Tambaskjelver, att behandla Sigrid Storråda med stor vanvördnad. Knut den store, med Nordsjön som danskt innanhav, fram till Valdemar den store och dennes vapenbroder och Saxos uppdragsgivare ärkebiskop Absalon är oerhört intressant läsning. Valdemars dotter Rikissa gifter sig med vår Erik X Knutsson. Knuts ende, från Älgarås slaget 1205, överlevande son, som Fale Bure som bekant räddade till Burestad i Skön, Sundsvall i Medelpad.


Erikskrönikan som börjar där Saxo slutar sin skildring är idag svårläst på sin 1300-tals knittelvers i förhållande till dessa mustiga historier som åskådliggör Danmarks tidiga historia. Norge och Island har också sina fantastiska berättelser medan det material som Sverige uppvisar för vår förhistoria är mycket magert och mycket illa tillvarataget, förkastat och förskingrat av våra s.k. lärde. Snorre Sturlasson slutar sina norska kungasagor med birkebeinaren Sverre. Den knittel rimmade svenska Erikskrönikan tar också här vid med Erik X:s postume son Erik XI (den läspe och halte) och rimkrönikan slutar ett århundrade senare med Magnus Eriksson, kung över två riken, vald vid Mora stenar öster Uppsala, men inte att förglömma, med sönerna Håkon och Erik som besvärliga medregenter. Magnus Eriksson, kungen med vår första landsomfattande lag, som upplevde allt under sitt liv, att gifta sig med Bianca av Namur i stor ståt och få två söner, att regera över hela Skandinaviska halvön, häcklas av den heliga Birgitta, att fly undan digerdöden, att sättas på undantag av sina söner med Norrland som födoråd, att besegras av Albrecht av Mecklenburg och sist lida skeppsbrott och omkomma, ff.anm. Guillou har kanske sent tagit sig an uppgiften att bli vår Saxo Grammaticus.

 

 

 

<< Tillbaka till Gruvan

 

<< Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © 2009 FaleBure.se

 

Mail:   webbansvarig(at)falebure.se

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

 

Biografier 

 

Lättläst

 

Gruvan

 

Press

 

 

            Länkar            

 

► Norra Berget i

    Sundsvall

                                 Sundsvalls kommun

 

Medelpadsakademin

 

Svensk historia

 

Bureå hembygdsför-

    ening

 

Medelpads   

   forminnesförening

 

Free counter and web stats