Ur ”Norrländska samlingar”


Av Johan Nordlander

Ur Fale A. Burmans

Konceptdagböcker


Samlingarna innehåller också en del historiska godbitar som berör Buresläkten. Till dessa hör den Akademi prisbelönte gymnasielektorn och offerdalssonen Fale B. Burmans anteckningar från sina strövtåg i sitt hemlandskap Jämtland under åren 1793 – 1802. Man bör minnas då att Jämtland är gränsland till dåtidens Danmark/Norge och föremål för många strider om makten. Gränsland var Jämtland också mellan den svensk/norska och samiska kulturen. Överallt söker och märker Burman sina släktingars liv och gärning i landskapet. Prosten A. A. Burman ska ha tjänstgjort som präst i Offerdalstrakten i en nu nedfallen byggnad, som Fale passerar. En Lars Burman har huggit in ett hjärta och sin älskades namn i en furas bark. Jordbruket bedrivs mestadels åderdomligt med träplog och dito harv. En bergmästare Burman ska i Selsved ha varit den som för kallborna införde eftersyn av dikning, rothuggning, järnplog, trädobruk och islandsfår.


Burmans iakttagelser är av mångahanda slag, dels är han helt enkelt intresserad av hur folket lever i den nutid han befinner sig i dels också av den historia varierande minnesmärken och vandringssägner ger en aning om. Infrastrukturen, dvs. vägnätet verkar minst sagt vara i ett bedrövligt skick. Bönderna är måttligt eller inte alls intresserade av det hårda arbete, som brytandet och underhållandet av vägar innebär. Det är så mycket enklare att klövja, som inte fordrar annan framkomlighet än upptrampade skogsstigar. Exemplet Kallsjön är talande. Det första fartyget med segel som byggdes för Kallsjön var en kolskuta på 1760-talet, sedan dess har också kyrkbåtarna utrustats med löstagbara master och segel. Båtar dragas mellan Kallsjön och Juvuln och hästar får simma över Kallströmmen. Kallströms-skans avritades. Den är belägen på en klippa öster om Kallströmmen och har klippan inräknad en vall mer än 10 alnar hög. Under Carl XII:s tid låg här 100 hälsingar. På norra Bjelknäset beser Burman fyrkantiga murar av 1 alns höjd och 2 alnars bredd samt runda stenrösen av 2 - 3 alnars höjd och 3 - 4 alnars diameter. Rösena antas vara forna gravar. Där finns också lämningar efter en forntida borg, som kan ha anlagts i Östen Illrådes eller Harald Hårfagres tid, då många norska hövdingar flydde sitt land. I Ragunda Kyrkby ska en Kungsgård ha legat. Borgens läge kan skönjas. I Ström beser Burman den gamla offerkällan.


Gammal vana och ingrodd rädsla att anklagas för högfärd gör att byggnaderna, som man består sig med, är små och grå trots riklig tillgång på timmer, endast i undantagsfall används rödfärg på knutarna. Fönster av blåsor och inte glas nyttjas i vissa byar. Klädedräkten är färgrik för kvinnorna och bruken varierar mellan olika trakter. Gifta kvinnor har svarta sammetsmössor medan de ogifta ståtar med rosenröda, behängda med silver och guldinvävda band. Männens dräkt är vadmalsgrå men kan livas upp av blå snören i sömmarna och underkläderna är av blått kläde, röda filtmössor kröner verket. Måltiderna är frukost klockan 7, undun kl. 10, middag kl. 3 och afton kl. 7. I andtiden behövs en förgångsfrukost och aftonvard. Dåtidens snabbmat kunde vara fågelägg och fårmjölk till tunnbrödssmörgås med utsmetad äggula. Kvinnfolkssysslor anses utom boskapsskötseln vara att spinna och väva. Männen kör hem höet från avlägsen slåtter och kolar och fraktar kolet till bruket liksom fara till Norge för handel.


Krigshistorierna är många. En är historien om major Långström, som gett namn åt Långströmsholmen i Anjan. Majoren var med under kriget mot Danmark 1718 och gjorde snabba och överaskande inhugg på fienden. Norrmännen trodde, att han var ”hård” mot skott men sköts av en pojke, när han gjorde sitt tarv. Harald Blåtand rönte samma öde 700 år tidigare men då var det en pil i en annan rätt ända, varför krigaren Långström borde ha vetat akta sin bättre, men han hade kanske inte haft tid att läsa Saxos ”Gesta Danorum”, ff. anm.


Skalstugan, Medstugan och Stalltjernstugan, dåtidens vandrarhem nämns som raststugor utan åkerbruk.Utanför dessa finns växter, som följt med resenärernas hästfoder och blivit på så sätt sådda långt från sina normala växtlokaler söderut. Burman berättar också om flera små kyrkor och hur i dessa ofta finns minnen från den katolska tiden så som skulpturer av Olov den Helige besegrande en drake (hedendomen).


Ovannämnde Burman försökte också så lin med mindre bra resultat men annars brukade ledigt ungt folk vandra till Hälsingland, linets förlovade land, och låta städsla sig där, för att som lön kunna få hem litet av den åtrådda råvaran till Jämtland. Hampa gick bättre än lin att odla liksom humle för ölberedningen. Potatis ska ha införts till Stugun redan 1745 av soldater, som varit i Stockholm. Hälsingland var närmaste svenska handelspartner och 200 hästar kunde passera Hafre i marknadstider.


Förhållandet till lapparna, som troddes om trollkunnighet, var inte det allra bästa. I Hillesand ska ett lappar ha blivit mördat och deras barn ha svultit ihjäl. Lapparna hade säkert svårt att vänja sig till vad som skedde i det svenska samhället. Nyss hade man tagit deras tro ifrån dem. Nu var de katolska bruken fel och nya stod för dörren. Lapparna var annorlunda och i vägen för nybyggarna med sina renar, som fordrade bete. Trollkunniga beskylldes de också för att vara och kunna förflytta sig i trans. De intelligentaste använde dessa rykten till sin fördel och fick makt tack vare vidskepelsen som härskade.


Av villebråd finns utter i mängd medans mården är sällsynt, eftersom de är alltför lätta att fånga. Älg som fångas bl.a. i älggropar är inte så rikligt förekommande. De stora vilddjuren är för många. Björnar anfalla boskapen, så det gäller att passa den. Varg är mer sällsynt. Dock berättas om ett intrång av en sådan best i en svinstia. Järven, som biter ihjäl får och killingar är svår att skjuta och hundarna skyr den. Fisket är rikt och sker med not eller där bottnen är alltför ojämn med kastnät och naturligtvis med krok. Abborre, mört och gädda finns i en del sjöar medan andra fjällsjöar rymmer öring, ”rår” och harr. Läckrast ska stenbit vara.


Ibland märks spår av myrmalmsfänge och en bonde i Heggenås har slagit sig på kalkbränning. Entreprenörsandan lyser annars med sin frånvaro. I Gåksjö har dock en Anders Andersson med ett vattenhjul fått både en kvarn, ett slipverk och och en såg med horisontellt blad att fungera väl. I samma by finns Olof Andersson, som äger både fickur, manchesterbyxor, målade skoklackar och spännremmar.


Sagorna eller sägnerna är många om jättekast, drakar som flyger mellan ätterösena, grottor utan slut, trolldom bland lapparna och om historiska händelser som blivit saga. Tre adelsmän lär ha flytt hit upp och bosatt sig i Hälsingland, efter att ha brutit sig ut ur spjutgården inför avrättningen vid Stockholms blodbad. Den ene kallades Skunk, den tappre, den andre Blix, den Vise och den tredje Budda, den rike.


Ur ”Hvarjehanda anteckningar”


Johan Nordlander berättar här om Gunhild den snälla eller drottning Gunilla. Lustigt nog anges inte Gunhilds ursprung så som Adam av Bremen berättar den. Adams källa för sin Gesta Hammarburgensis är danske kungen Sven Estridsson med det kvinnliga efternamnet, eftersom hans mor var av dansk kungaätt medan fadern endast varit Jarl. Alltnog Sven och Gunhild var ett par men påven ville inte godkänna detta äktenskap pga. att kontrahenterna var för nära släkt. Detta var orsaken till den ”landsförvisning”, som kom Gunhild att bli norrlänning och bosätta sig i närheten av våra dagars Sollefteå. Gunhild hade eller fick i folkfantasin verkliga jättekrafter och tyckte om att köra fort efter älg. En gång i kapp med en lapp, som påstod att han kunde skida fortare än hon tog sig fram med älgen. Sagan slutade sorgligt för lappen som grenslade en ”stolpe” alltså ett träd och klövs i två delar. Gunhilds ackja var järnskodd och lär ha lämnat spår efter sig i en och annan åbotten och sten (Gunneli-spore). Gunhild var också den som gick upp gränsen mellan Ångermanland och Jämtland. Gå i reell mening, eftersom man gick emot varann vid en viss tidpunkt och gränsen sattes där man möttes. På andra sidan gränsen ska Arne Ille ha bott. Arne Gellini är kanske inte helt obekant som Arnljot i Frösöspelen. Arne ska ha varit av jätteväxt och mycket stark. Dessutom en stigman och våldsverkare av viss kaliber, som säkert kom väl till pass en sista gång som Olov den Heliges hirdman i slaget vid Stiklastad.


Ur ”Jordeboken af Västerbotten


Pro anno 1543


Johannes Bureus mor var som bekant Magdalena från Bureå, vars morfar var Anders Jappsson. Dennes far Jakob Andersson, sedermera underlagman i Västerbotten, finns i ett par anteckningar. Han beskylldes för att ha lägrat fogden Per Hårds, 1585 –1587, dotter Sigrid. Per Hård blir heligt förbannad på prästen herr Erik, som från predikstolen kallar henne hora, och bryter kyrkofriden, vilket kostar honom 20 daler i böter. Jakob Andersson fråntogs vid ett annat tillfälle jord jämte en ”hel hop bohagsting” av fogden Nils Olsson, som dock fick återställa detta efter ett konungens brev av 24 jan. 1561 till Jakobs fördel.


En annan fogde, som har ett intressant namn är Oluf Andersson Burman, troligen son till birkarlen Anders Olsson från Bureå. Under hans tid var klagomålen mot ämbetet mycket få. Mycket svårt hade emellertid Burman att inhösta skatten från Västersjö lapparna eller finnarna, som de själva ville bli kallade. Svensken ville rå om allt fastland upp till Varanger och dansken hade en annan åsikt och tyckte att Kölen var en bra gränslinje, vilket lapparna ”red” på. Två andra män med namnet Burman finns också i räkenskaperna. Johan som 1609 upptages som birkarl i Piteå lappmark och Jacob Burman först munsterskrivare (militär tjänsteman) under Peder Clementsson fänika (militär enhet på 200 - 500 man) och senare landsfogde i Jämtland.



Sten Rigedahl

 

 

 

 

<< Tillbaka till Gruvan

 

<< Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © 2009 FaleBure.se

 

Mail:   webbansvarig(at)falebure.se

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

 

Biografier 

 

Lättläst

 

Gruvan

 

Press

 

 

            Länkar            

 

► Norra Berget i

    Sundsvall

                                 Sundsvalls kommun

 

Medelpadsakademin

 

Svensk historia

 

Bureå hembygdsför-

    ening

 

Medelpads   

   forminnesförening

 

Free counter and web stats