Herodotos


Den förste globalisten


av Sture Linnér



Sammanfattning

Sten Rigedahl


Skytien/Scythia

 

I dessa storpolitiskt så omvälvande dagar, då det nu existerande enda världsväldet ser ut att säljas ut och mista i makt, även om dess folk när detta skrivs just tagit chansen till förändring med att välja en ny väg, är det kanske dags att erinra om de världsmakter, som funnits och nästan helt försvunnit ur historien. Dit hör det mytomspunna skytiska väldet som geografiskt var mycket vidsträckt, från Karpaterna i väster till Altaj i öster. Skyterriket bestod av stamvälden, som kunde gå samman för att bekämpa fienden men naturligtvis inte hade särskilt mycket vetskap om varandra i hela detta vidsträckta område, som tom överträffade det gamla Sovjet i areal. Skyterna efterlämnade inte som egypterna magnifika byggnadsverk. Helgedomarna till krigsgudens ära var resta av risknippen och av ansenliga dimensioner, upp till 500 m i längd och bredd. Överst symboliserande krigsguden stod en gammal kroksabel. Åt sabeln/krigsguden offrades boskap och krigsfångar. Hövdingagravar av ansenliga dimensioner, nedgrävda och med uppkastade jordhögar ovanpå var de andra byggnadsverken. Bofasta skyter, som efterlämnat skyddande befästningar fanns också. Men de flesta skyter var nomader ständigt på jakt efter nya betesmarker. Herodotos anser att skyterna var oövervinnliga pga. denna sin rörlighet. De hade allt med sig, sina hjordar, sina kvinnor och sina tält och kunde alltid bestämma var och när de skulle strida mot sina fiender. Detta gällde naturligtvis för strider mot tungt utrustade väldiga härar som persernas men inte mot mongolernas stridskrafter av samma kaliber som de själva.

Den store och delvis samtidige skildraren av dåtidens folk och välden är just Herodotos senare av romarnas Cicero betraktad som ”historieskrivningens fader”. Han föddes i Halikarnassos nu Bodum i nuvarande Turkiet omkring 480 fvt. Hans skildringar bygger på egna vidsträckta resor i den då kända världen, som var områdena kring Medelhavet och Svarta Havet. Jorden uppfattades då som en platt skiva omfluten av floden Okeanos och bebodd av människorna, ovanför var himlen, gudarnas hem, och nedanför underjorden, de dödas hem. Det hellenska Delfi var naturligtvis jordens medelpunkt. Den förste, som ritade en världskarta efter den modellen, var Anaximander i Miletos. Herodotos återger förutom berättelser från sina egna resor också skildringar av andra som rest eller bott i skyternas områden. Grekiska konsthantverkare var t ex eftersökta av skyterna, som tyckte om att smycka sig själva, sina hästar och sin stridsutrustning. Tack vare stridshästen och stridsutrustningen som var fulländad enligt dåtida mått var skyterna överlägsna och kunde flytta sina betesmarker och därmed sina hjordar in över grannrikenas områden. Den skytiska pilbågen var liten men kunde skjuta 500 meter. Pilspetsen var av brons, skaftet av björkträ, prytt med tre olikfärgade fjädrar. Pilkogren var av trä och läderklädda med guld och silverbeslag rymmande upp till 200-300 pilar. Vid drabbningen använde man två stycken två m långa, tunga spjut med spetsar av järn, ett 60 cm långt tvåeggat svärd och dolk. Taktiken inför Dareios persiska jättearmé var att hela tiden dra sig tillbaka utom räckhåll för fienden och använda brända jordens taktik. Herodotos utsagor har blivit bekräftade genom de gravfynd som gjorts i modern tid. Gravarna är spridda över ett stort område både geografiskt och tidsmässigt. Skyterna har befunnit sig ett område från Egypten i söder mot i norr Vitrysslands träskmarker, mot Kina i öster och Ungern i väster. I östra Altajbergen bara några mil från Kinas gräns hittades 1929 en stor mängd material från sju större och flera mindre gravhögar. På grund av permafrosten hade organiskt material bevarats väl. Två jackor av läder var bevarade en med sobelskinn som foder, en jacka av filt, under jackorna bar man ylletunikor. Vidare läderstövlar och filtstrumpor med påsydda lädersulor. En toppig mössa med band under hakan finns avbildad på flera föremål. Ett fynd av en kvinnodräkt består av en rikt dekorerad cape av filt över lång klänning med livstycke. Huvudbonaden var ett slags kalott av trä med hårfläta och slöja. Ofta begravdes den dödes hästar tillsammans med ägaren. I Karpaterbäckenet har man funnit 400 hästar i samma grav. Den döde hövdingen kunde få sin älskarinna, vinskänk, köksmästare, stalldräng och andra trogna tjänare med sig. Kungen förkroppsligade sitt folk och antogs tydligen kunna föra hov också i dödsriket. Så sent som 2006 upptäckte man i Altajbergen en gravhög med mumien av en krigare, vars blonda hår och kläder var väl bevarade. Med sig i graven hade han sina två hästar, en kappa av bäverskinn, vapen och andra gravgåvor. Tanken svindlar en smula vid tanken på att ett helt folk, en hel kultur också kan begravas och glömmas och om Gud vill återupptäckas som Skytien.

Då kineserna ca 900 fvt drev ut mongolerna ur Kina, kom detta att orsaka förflyttningar av nomadfolken som pressade undan varandra mot väster. Mongolstormen kulminerade som bekant först med Djingis Khan och hans söner på 1200-talet evt. Långt dessförinnan hade skyterna skingrats. Sarmaterna, bekanta från sagan om Kung Arthur, var besläktade med skyterna och vällde österifrån in i Ukraina och erövrade de grekiska kolonierna norr om Svarta Havet. De blev senare undandrivna av geterna och hunnerna.

De sarmatiska kvinnorna var lika goda i strid som männen. Allt Herodotos berättat bekräftas av fynd i över femtio kvinnogravar från Ukraina till Kazakstan. I en del gravar fanns spjut, svärd pilspetsar och andra vapen, svärd- och dolkgreppen är mindre än männens. Sagorna om kvinnliga amazoner har alltså bekräftats.

Ur svensk synpunkt är de blonda skyterna mycket intressanta, eftersom Tacitus ca 100 evt berättar om de gotiska folken, som utvandrar söderut från ”ön Scythia i norr” och utvidgar sitt välde mot öster och sydväst och ca 450 evt erövrar Västrom och invaderar Nordafrika. Jordanes, 550 evt, sätter likhetstecken mellan geter och göter och talar också om en utvandring från ön Skandza ”folkens modersköte”. Vår Johannes Magni i ”svears och göters konungar”, 1544, spinner på samma tema utifrån dåtida rätt korta tideräkning enligt skapelseberättelsen och Olof Rudbeck d.ä. fortsätter vidare i sin fantastiska ”Atlantica”, 1679. Där han helt enkelt anser att Sverige är skyternas ö. Olof von Dalin säger i sin ”Svea rikes historia”, 1747, att skyterna besegrats av Alexander den store och därför flyttat till Norden och våra skandiska berg. Skandinavien skulle således vara sentida skyters land.

Nutida forskare anser att skyterna trängdes bort från sina ukrainska steppområden på 200-talet evt och bland de fyrtio olika etniska grupperna i Kaukasus finns ca 600 000 alaner/skyter ättlingar i det nu omstridda Ossetien, varav den södra delen ligger inom det erkända Georgiens gränser.

Om de teorier som bygger på etymologiska likheter Skytien, Scythia, Skandia, Skåne, Skandinavien skulle vara något mer än stormaktsdrömmar i ett svunnet 1600-tal skulle alltså

Tor Heyerdahls åsikt om landet vid Azovska sjön som urhemmet för asarna om de nu var skyter behöva flyttas längre tillbaka i tiden än Snorre Sturlassons berättelse om Oden som Uppsalakung kring första milenniestarten. Skyterna skulle då dragit upp till Skandinavien i de första stora folkomflyttningarna eller varför inte kommit i omgångar och sedan återkommit från Scothia för att återta förlorade marker och därmed sätta stopp för Roms utbredning och till sist besegra det västromerska riket.

 


Perserriket


Den man som skapade det väldiga perserriket som kom att gå från Hellesponten i norr till i söder Etiopien och i öster Indien var Kyros den store, född i tidigare delen av 500-talet fvt. Han hade ett omåttligt expansionsbegär. Den siste konungen av antika Lydien, som än idag är måttstock för de rikaste, Krösus, tog sig orådet före att anfalla perserna blev själv besegrad men enligt sagan på själva bålet benådad av Kyros.

Kyros kanske främsta bedrift var att erövra världsstaden Babylon, som existerat ett par millennier redan vid denna tid och nu åter upplevde en storhetstid under Nebudkadnesar II, bekant från bibeln. Prakten i staden var enorm med fajans och guldbesmyckade murar. Kungapalatset var en stad i sig. Överguden Marduks boning med själva gudabilden av massivt guld. Ishtarporten, ursprungligen 23 m hög och nu det enda som i form av rester finns kvar av Babylon. I replik uppförd på Vorderasiatisches Museum i forna Östberlin. De hängande trädgårdarna, ett av världens sju underverk. Tornet i Babylon som nådde upp till himlen, enligt Herodotos 177 m högt och en maktsymbol synlig vida omkring. Försvarsmurarna som var nio mil långa omslöt bara en del av den väldiga staden, som i övrigt skyddades av vallgravar och floden Eufrat och ansågs sig vara ointaglig. Kyros fann en framgångsrik krigslist, avledde vattnet ur flodfåran och kunde sedan med sin här inta den intet ont anande dansande staden.

Kyros törst efter blod stillades först när han anföll massageterna i norr. Han erbjöd först massageternas drottning Tomyris äktenskap, som hon avvisar, och använder sedan en annan list, att duka en festmåltid till massageterna, som låter sig väl smaka och övermannas i berusat tillstånd. Tomyris son är en av dessa fångar och han begår självmord efter denna förnedring. Drottningen blir utom sig av hat och förtvivlan och anfaller Kyros läger och dödar honom. Hon fyller en säck med blod från offren från slakten och stoppar Kyros avhuggna huvud i den säcken och säger att Kyros äntligen ska få sin omättliga blodtörst släckt.

Kyros son Kambyses regeringstid blev kort. Han vände sig mot söder och ockuperade Egypten.



Perserkrigen


Herodotos ”Historia” omfattar nio böcker eller avdelningar, samma antal som de grekiska muserna. Den femte är den som kanske återgetts mest och vars innehåll präglat vår litterära och politiska värld i två och ett halvt millennium. Berättelsen om kraftmätningen mellan öst och väst, mellan grekernas stadsstater Aten och Sparta och det persiska världsväldet till ytan 70 gånger Grekland och till folkmängden 20 gånger så stort.

Perserrikets härskare Darius hade anlagt ett storslaget vägverk, organiserat postväsendet, präglat mynt, gynnat handeln och grundat Persepolis jämförbart med de dåtida metropolerna Mekka och Jerusalem. Perserriket hade utvidgats och de joniska kolonierna närmast Mindre Asiens kust, som försökt frigöra sig från perserväldets inflytande hade kuvats. Dareios straffexpedition ville nu rikta ett slag mot kärnstadsstaten Aten. År 490 fvt seglade en stor persisk invasionsflotta mot det grekiska fastlandet med den Maratonbukten fyra mil nordöst Aten som mål. Atenarna blev under Miltiades befäl i stort sett ensamma mot den dubbla övermakten men segrade vid Maraton och tågade sen med sin tunga utrustning i åtta timmars ilmarsch hem till Aten och slog tillbaka den persiska flottans landstigningsförsök där. Sedan 1896 då de olympiska spelen återupptogs har maratonloppet ingått i spelen som ett firande av bedriften.

Den stora prövningen för Hellas kom dock tio år senare då Xerxes, son till Dareios, anföll. Inte förrän Dagen D, 1944 med den allierade invasionen i Normandie har en så stor här och armada åter gett sig på ett invasionsförsök liknande perserkungens år 480 fvt. Traktan efter världsherravälde och hämnd var motiven. Denna gång hade Sparta vaknat och sammanfört de grekiska stadsstaterna i ett försvarsförbund. Många svek dock och spelade med fienden. Greken Temistokles hade lyckats övertala folkförsamlingen att satsa sitt silver på att bygga ut flottan och detta lade nu grunden till den grekiska segern. Xerxes slog en bro över Hellesponten för sin jättearmé och anföll samtidigt med 450 skepp. En storm som sänkte 200 persiska fartyg, det grekiska infanteriets tunga beväpning, och hjältemodet hos den ombesjungna spartanska truppen vid Temopylepasset, där 300 spartaner under Leonidas kämpade till sista man för att rädda västs demokratiska ideal. Åtminstone har diktare och historiker framställt hjältesagan så. Idag 2008 fortsätter kampen mellan öst och väst. Teokrati och muslimsk självmordsterror står mot västs s.k. demokratiska oljetörstiga världsherraväldes soldater. Davids kamp mot Goliat har i vår tid illustrerats av finnarna under vinterkrigen och senast av Tjetjenien och Georgien i kampen mot Ryssland. Ingendera lika framgångsrik.


 

Egypten


Herodotos förundras över allt han ser och erfar på sin resa till Egypten, en av världens äldsta civilisationer. Han förstår evolutionens princip, när han inser hur landet bildats och då alltjämt fortsatte att bildas av Nilens slam. Linné skulle på sin skånska resa 1749 inse detsamma, när han iakttog lagren av skaldjursfossil härrörande från djuphav i blockmoränen norr om Kristianstad. Darwin formulerade sin evolutionsteori 1859 och katolska kyrkan erkände den först 137 år senare. Herodotos är verkligen en god och tidig iakttagare.

Han drar också etnologiska slutsatser, när han jämför t ex språk, hantverk och omskärelse hos de kolkiska folket vid Svarta havet. Förutom att kalla honom ”Historiens fader” kan han alltså också benämnas ”Etnologins fader”. Herakles myten fanns både i det feniciska Tyros (i södra Libanon) liksom i det gamla Memphis, där Herakles dyrkats i mer än 17000 år, enligt de egyptiska prästerna. Herodotos upptäckter ger med andra ord den grekiska mytologin en törn. Enligt den var ju Herakles en av Zeus söner. Det skymtade alltså två skilda föreställningar, en uråldrig Herakles gudomsmyt och en yngre grekisk i form av en heron, som förvandlas till en gud. Herodotos fascineras också mycket av att varje egyptisk gudom har sin motsvarighet i en djurhamn. Egypterna anser således att livet i människa och djur har lika värde. JFr vår tids rasdiskriminering, ff.anm. Herodotos antyder också att Dionysos och Orfeus kulterna skulle ha egyptiskt ursprung.



Etiopien, Indien, Arabien


Kambyses II, i vilkens fotspår Herodotos rör sig sjuttifem år senare var en helt oberäknelig tyrann, som var så hänsynslös, att han troddes vansinnig.

Han dödade inte bara sin helbroder Smerdis utan också sin helsyster som han gift sig med. En gång tog han tolv av de förnämsta perserna och lät gräva ned dem med huvudet före. Gamla gravar lät han öppna bara för att se på liken. Den närmaste i vår tid som utövade liknande terror mot det egna folket skulle måhända vara Stalin.

Som fältherre organiserade han väldiga militära operationer mot Etiopien i söder och kartagerna i väst och Amonoasen, där han och hans här försvann. Amon Ra och andra gudar vare med honom.


En av Dareios generaler lär ha seglat nedför Indus men kunskaperna om landet var inte särskilt stora, förrän Alexander den store erövrade nordvästra delen av det gigantiska landet.

Om Herodotos verkligen kom till Indien är osäkert. Hur som helst är hans berättelser om indierna inte särskilt trevliga. Ett folkslag ska slå ihjäl och äta upp sina sjuka och även gamla, de som under sådana omständigheter blev det. Onekligen ett steg vidare i brister när det gäller sjukvård och omsorg än vi hittills kommit i vårt eget land. Massageterna hade säger Herodotos liknande vanor när det gäller sina äldre.

Könsumgänget skedde offentligt och påminner således om våra vilda vikingars behandling av sina slavinnor på marknaderna i Miklastad. De ska dessutom ha gjort sitt tarv lika ohämmat fritt. Fastän det var ju ett och ett halvt millennium senare i historien.



Libyen

Grekerna var under århundraden för att inte säga årtusenden förnämliga kolonisatörer av ny mark. Det hellenska väldet bestod av ca 1500 stadsstäder för att inte tala om den kortvariga storhellenska stadsbildning, som Alexander den stores härnadståg skapade,

Ett av de områden, som tidigt koloniserades, var den libyska kusten. På Gröna berget grundades staden Kyrene, berömd för sin rikedom under antiken. Apollonia, nu Susa, var Kyrenes hamn under mer än ett millennium.

Herodotos fantastiska berättelser om libyska stammar har bekräftats i sen tid av utgrävningar som gjorts liksom av klippmålningar som upptäckts. Garamanter folket t ex, berättar Herodotos, forslar jord till saltöknen, som de får att blomma med ett irrigationssystem av underjordiska kanaler som använder fossilt vatten. De jagar troglodyter, etiopier, då liksom nu världens bästa snabblöpare på långa sträckor, med fyrspann för att fånga dem och använda dem som slavarbetare. Garamanterna var eminenta jordbrukare men också framstående som ingenjörer och köpmän och tillika djärva krigare.

Kadaffi har använt sig av samma metoder som dessa för att forsla stora volymer fossilt vatten till nuvarande Libyens trettio kuststäder. Både olja och färskvatten tar säkert slut inom en relativt kort tidsrymd och nuvarande kultur kan då röna samma öde som garamanternas för ett par millennier sedan. Hur som helst visar nutida forskning hur vederhäftiga Herodotos skildringar som nedskrevs ca 400 år fvt är.


Sture Linnér säger som slutomdöme om Herodotos, att hans verklighetsskildring, står sig inför de materiella arkeologiska fynd som kommit i dagen i vår tid. Herodotos är alltså ett föredöme för framtida historieskrivare, när han i sin skildring försöker bortse från propaganda av alla de slag och segrarens alltid förekommande snedvridning av fakta. Likaväl som den fredlige betraktarens benägenhet att frisera och överdriva. Herodotos och Homeros har höjt berättandet till sublim konst. Herodotos följer den dåtida relativt näraliggande verkligheten. Medan Homeros verklighet ligger åtskilligt tidigare och är åtskilligt mer mytologiserad.

 

<< Tillbaka till Gruvan

 

<< Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © 2009 FaleBure.se

 

Mail:   webbansvarig(at)falebure.se

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

 

Biografier 

 

Lättläst

 

Gruvan

 

Press

 

 

            Länkar            

 

► Norra Berget i

    Sundsvall

                                 Sundsvalls kommun

 

Medelpadsakademin

 

Svensk historia

 

Bureå hembygdsför-

    ening

 

Medelpads   

   forminnesförening

Free counter and web stats