Cornelius Tacitus ”Germania

 

2005, Norstedts.

 

Översättning, inledning och kommentarer av Alf Önnerfors, professor emeritus vid Universitetet i Köln. Arkeologisk kommentar docent Anders Kaliff. 

Sammandrag och kommentarer av Sten Rigedahl

 

 

Tacitus föddes år 56 eller 57 e. Kr. var av god familj och gjorde karriär som folktribun och pretor. Hans far eller ev. farbror med samma namn var prokurator i Gallia Belgica och senare prokonsul i provinsen Asia.

Cornelius Tacitus är författare till historiska verk liksom hos andra historieskrivare av denna tid av skönlitterär karaktär men också med goda etnografiska beskrivningar.

 

Verken är Agricola, monografi, Germania, Dialouges, om vältalighet, Historiae, 12 böcker, och Annaler, 16 böcker. De äldsta handskrivna kopiorna av Tacitus verk är från 800- och 1000-tal och varierar delvis och är föremål för lärde mäns tolkningar. Den första tryckta upplagan är av 1472, tryckort Bologna. Verken är genomlysta av hat mot diktatur och despoti och har beundrande lästs av bl.a. Axel Oxenstierna, Montesquieu och Rousseau.

Germania beskriver de problem, som romarna hade under lång tid med att freda sitt välde från de aggressiva germanska grannarna norr om Donau. Romerska ”flottor” utforskade Nordsjö- och Östersjöområdena. Skandinavien betraktades som öar och rykten om det stelnade frusna havet längst i norr liksom midnattssolen hade nått romarnas öron. 

Ett tag var avsikten att göra Elbe till rikets nordgräns. Detta omintetgjordes genom den militärt Romutbildade germanhövdingen Arminius seger år 9 över Rhenarmen under kommendanten Quinctilius Varus. Slaget, som stod i i Teutoburgerskogen, 1,6 km nordöst nutidens Osnabrück, varade i tre dar och innebar 20 000 romares död, var mycket grymt och kom så småningom att betyda att romarna övergav sin idé om expansion norrut.

 

Romaren Germanicus hämnade det fruktansvärda nederlaget 6 år senare men Tiberius hemkallade Germanicus och fullföljde därmed Augustus mer försiktiga politik som lät gränsen för romarriket bestå vid Donau. Denna politik kom senare att innebära att trycket från germanerna blev för stort och det romerska riket föll isär och EU kom att fördröjas i 2000 år, ff anm.

Tacitus återger också berättelsen om batavernas uppror under Julius Civilis mot kejsar Vespasianus år 69. Händelsen återgiven i Rembrandts berömda målning.

Tacitus beskriver ett femtiotal germanska stammars områden, vandringar och strider med romarna. Bland andra nämns suionerna = svearna = släkten, som bor på en ö norrut, som beskrivs som päronformad. 

Goterna som av Jordanes, Theoderiks historieskrivare, anses ha utvandrat från Scandia sägs av Tacitus vara bosatta i Weichsels nedre del och stammen Buri, burarnas förfäder? ff.anm. var bosatta vid Weichels och Oders källor. Buri slöt separarfred med Marcus Aurelius och hans son Commodus efter strider mot romarna under andra århundrandet. 

Goterna fortsatte mot sydöst mot det skytiska området och Bysantium. De kom i hunnernas väg men lösgjorde sig och under början av 500-talet härskade goten Theoderik den store över den västromerska delen av riket. Theoderiks namn är känt från Rökstenen och västerländska sagor. Theoderik släckte Vestatemplets eviga eld och förbjöd de olympiska spelen. Silverbibeln kom till under hans tid.

Vandalerna, som Jordanes skildrar, utvandrare från Vendel? och som inte helt förtjänt och kanske mest genom Voltaire och abbe Henri Grégoire fått ge namn åt ett destruktivt handlingssätt, plundrade som bekant Rom redan 445. De hade segerrikt förflyttat sig genom Gallien och Iberien till Nordafrika och blivit en sjömakt, som kunde betvinga och härja det försvagade Rom.

Östrom kom att bestå i ytterligare 900 år tills ottomanerna erövrade Konstantinopel år 1453.

De arkeologiska fynd som gjorts bekräftar i stort sett den bild av germanfolkens liv som Tacitus ger. Germanerna kanske med undantag av goterna med sina kungar levde i inte alltför väl organiserade i stammar, ledda av hövdingar och med relativt outvecklad jordbruks- och träarkitektonisk kultur. Dessa stammar utgjorde mobila samhällen som förflyttade sig p.g.a. klimatförändringar eller under trycket av andra stammar eller folk som trängde på, t.ex. hunnerna under Attila.

Religionen är svårtydd med inslag av naturdyrkan med solen som livgivande centrum, åskådliggjord i solvagnen och i dyrkan av fertiliteten genom Njord eller Moder Jord och senare styrkan genom asatron.

Tacitus och senare Jordanes skildringar är och förblir de värdefullaste skriftliga källorna rörande norra Europas status under de första århundradena av vår tideräkning. Herodotos omdöme 1000 år tidigare om hyperboreer som invånare i en del av värden ”där luften var full av fjädrar (snö)” är mindre detaljerat men talande.

 

 

 

Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

 

Biografier 

 

Lättläst

 

Gruvan

 

Press

 

 

            Länkar            

 

► Norra Berget i

    Sundsvall

                                 Sundsvalls kommun

 

Medelpadsakademin

 

Svensk historia

 

Bureå hembygdsför-

    ening

 

Medelpads   

   forminnesförening