Samlingar för Nordens fornälskare

Fornålderns minnesmärken

 

av professor Nils Henrik Sjöberg utgiven 1822

 

 

Boken är skriven av en verklig fornälskare och är en glädje att läsa trots att en del år gått sedan den kom ut. Bland det intressantaste är redogörelsen för några svenska småöars betydelse som maktcentra i det område som är nuvarande Sverige.

Att några kända öar i Mälaren hör till den kategorin är inte att förundra. Adelsö med Alnsö slott där Adelsö stadga kom till som kungligt brev av Magnus Ladulås på 1280-talet är bekant som adelns ö, där de kanske en tid gällande förmånerna för skattefrihet för den som höll krigare till kungens tjänst fastställdes. Vår norrländske adelsman Fale den unge som förlänades stora delar av mellersta Norrland i förläning hör till tidigt 1200-tal och är alltså en föregångare.

Björkön strax intill med lämningarna efter den forna handelsstaden är kanske ändå mer intressant. Där låg Birka, jarlens fäste med Borgskans, inte bara känd som handelscentrum utan också för att ha varit porten för kristendomens införande. Alla känner till Ansgars första försök som följdes av interna strider mellan grupper som fortfarande höll på asatron och de som föredrog ”Vite Krist”. Svartjorden är ett av kulturlämningar inpregnerat område.

Munsö som gett namn till munsöätten ligger nära. Skansen Hofgården var säte för småkungen. Här ska också Sveriges första kristna kyrka byggts. Ragnar Lodbroks son Björn Järnsidas hög ligger på ön och hans son Erik Segersäll fostrades här medan dennes son Olov Skötkonung kanske föredrog Västergötland, där hans dopkälla Husaby ligger. Ragnar är omtalad för sin död i ormgropen arrangerad av kung Ella av England. Erik för sin seger på Fyrisvallarna över brorsonen Styrbjörn och jomsvikingarna samt senare över danske kung Sven Tveskägg. Olov, vars mor var Sigrid Storråda, lät som den förste svenske kungen döpa sig i Husaby källa och blev dessutom den förste i Sverige att prägla mynt.

Nästa ö av riksintresse är Visingsö, som ingick i ett grevskap under Brahesläkten med gårdar också i Småland och Östergötland. Visingsö i Vätterns södra del är naturligtvis för dagens besökare mest bekant för Visingsborgs slottsruin. Slottet började byggas av Per Brahe den äldre på 1650-talet och brann ned 1718. Betydligt äldre är de gamla fästena i norr Borga och i söder Näs. Borga har inte längre synliga lämningar medan Näs murar fortfarande ger intrycket av den styrka och makt som härifrån behärskat Götalanden. Det var på Näs som Sverker den yngre eller enligt Johannes Magni Karl VII blev överfallen och mördad av Erik den heliges son Knut (se Arnsagan). Vår av Fale den unge räddade Erik X dog också sotdöden där och begrovs i Varnhem 1216. Magnus Ladulås dör på Näs 1290 och lär av bönderna burits till Stockholm för att gravsättas i Franciskanerklostret nuvarande Riddarholmskyrkan.

Nästa spännande ö är Bolmsö i sjön Bolmen i Småland. Där skulle ha funnits en urgammal släkt Grimmer av joterna, som när Oden kom ska ha fördrivits av dennes göter. Namnet ska också förknippas med det sätt att strida som bärsärkarna gett namnet åt. Om öns namn skulle antyda användning av någon typ av drog i detta sammanhang förmäler inte historien. Bolmörtens frön är livsfarliga. Grimmer ska enligt Hervararsagan ha fostrats av Starkodder Alupilt, den förste berömde medelpadingen, och tagit dennes dotter till maka. Oden satte enligt sagan sin son Sigurlam till konung över Ryssland och gifte honom med den svenske kung Gylfes dotter. Andgrim från Bolmsö erövrade i Ryssland svärdet Tirfing från Svafurlam, Odens sonson, och gifte sig med dennes dotter Ejvor. Tirfing sades inte kunna dras ur sin skida utan att döda en man. Andgrim fick med henne 12 barn varav sonen Angantyr var den mest högreste och ärvde Tirfing. Dennes dotter Hervor är sköldmön som hervararsagan skrivits om. Angantyr nämns som kung i Danmark och att vara grymmare än alla vilda djur och hårdare än sten. Han namn finns också på en sten på Gotland, så det var fart på killen. Angantyr ska ha tillsammans med sina bröder omkommit i en häftig uppgörelse med uppsalakungens son Hjalmar med följe på Samsö.

Under senare medeltid anlades borgen Piksborg som gränsfäste av hallänningen/dansken riddaren Ebbe Pik. 1434 brändes den av en av Engelbrekts upprorshärar.

På vår färd söderut hamnar vi till sist på Ven i Öresund. Tankarna går direkt till Gabriel Jönssons visa ”Flicka från Backafall, briggen Tre bröder” eller Tycho Brahes observatorier Uranienborg och Stjerneborg. Tycho Brahe föddes 1546 i Skåne och var sålunda dansk. Han blev hovastronom hos kejsar Rudolf II i Prag och var en mycket skicklig instrumentkonstruktör och astronom, vars mätdata lärjungen Johannes Kepler senare byggde på för att forma vår nya bild av universum med solen och inte jorden som centrum.

Öns kända historia börjar med skalden Thiodolfer av Hwen som i sin *”Ynglingatal” återger sagor från Sveriges ursprung. Han var gudfar till Harald Hårfagres son och kung Haralds egen skald. År 1288 var ön illa ute när konungen av Norge kom med en härjande flotta. Först 1658 blev ön svensk efter Roskildefreden. År 1716 landsteg 16 000 ryssar som högg ned varenda träd och buske och fördärvade öns kvarn. Skalden Thiodolfer, astronomen Tycho Brahe och poeten Gabriel Jönsson har gett glans åt ön.

Kanske dags att återvända till hembygden och konstatera att professor Sjöberg då och då nämner Medelpad. Starkodder, Alodrängs hemort antas vara Påtta eller Påttäng på Alnön och Rödepilts grav efter nuvarande  E14 omtalas liksom Måle Jättes grav i Tuna. Traditionen att Sköns kyrka har varit ett Bure tillhörigt slott med försvarsgluggar är levande. Lilla Stöde socken nämns med att ha hela sex finnbyar.

Alnön får alltså glans inte bara genom sin ovanliga bergart alnöit utan också genom den stridbare Starkodder som tjänade kung Harald i Norge, Alarik och Erik i Sverige och Frode IV i Danmark. Om det var möjligt för en man att utföra Starkodders alla bedrifter är kanske en smula tveksamt. Kanske har mer än en man burit det förpliktigande namnet. Liksom Fale den äldre och den yngre finns under flera generationer.

Sten Rigedahl

 

 

 

< Tillbaka till Gruvan

< Tillbaka till startsidan

 

 

 

 

 

 

Medelpadska festspel

av Sten Rigedahl

 

Stenarna talar

Biografier

Lättläst

Gruvan

Forskare

Press

 

 

Länkar

 

Norra Berget i

    Sundsvall

Sundsvalls kommun

Medelpadsakademin

Svensk historia

Bureå hembygdsför-

    ening

Medelpads

    forminnesförening

Karl Östman-

    sällskapet